Nu pratar vi kungen av rakning. Det närmaste, bästa och bekvämaste – om man bemästrar konsten. För det är vad det är – en konst. Rakning med rakkniv är det mest traditionella och äldsta sättet att raka sig på. Ska man vara lite luddig kan man säga att tekniken uppfanns redan på stenåldern, men då var det förstås vassa stenar som användes. Man har även försökt med vässade snäckskal, vilket kanske inte funkade riktigt hundra. Det var dock i Egypten man började med knivblad i metall, och där får vi låta bli att gå in mer på historien bakom knivar. Denna sida handlar om rakning, inget annat.
Rakning med kniv är lite mer tidskrävande än alla de andra sätten. Inte för att själva rakningen tar särskilt mycket mer tid, men för att verktyget man använder kräver en del omtanke och vård. Läser man om män som skriver om sina erfarenheter med en cut-throat-kniv, verkar det som om samtliga förknippar rakning med kniv med någon slags ritual. Det är en stund då mannen kan rensa huvudet, en stund då han får vara ifred, för att fokusera på det han gör. Vad denna omtanke och vård handlar om, är det vad som kommer skrivas i detta avsnitt.
När ni läser denna beskrivning ber jag er ha Charlie Chaplin i Diktatorn i bakhuvudet hela tiden. Han är kanske inte den barberare man hade satt sig vid i första hand, men allting visas väldigt tydligt i rakningsscenen i den filmen.
STRIGLING
Den bästa vård som finns för en rakkniv är att man använder den ofta. En kniv ska inte ligga och dra. Det man gör när man ska raka sig och för att hålla kniven skarp är att använda en så kallad strigel. Det är en rejäl bit läder som man för kniven emot. Detta gör man för att få bort ojämnheter på kniven. ”Ojämnheter?” kanske ni tänker. Faktum är att mänskligt hår har samma draghållfasthet som koppartråd, så det är ingen enkelt uppgift man ger sitt rakverktyg när man ber den kapa av det som växer på ens kinder. Dessa ojämnheter uppstår alltså under rakning, och är kanske inte så värst bekväma att ha att göra med, så därför striglar man. Detta är också en smaksak. Vissa män har ett bestämt antal drag på strigeln. Någon gör femtio, tjugofem upp, tjugofem ner. Någon gör bara tjugo. Någon striglar i lugn och ro tills han helt enkelt känner att det är färdigt.
Det viktiga att tänka på när man striglar är att man för kniven med ”ryggen” framåt hela tiden. Eggen ligger alltid på släp. När man vänder kniven är det också ryggen som ligger emot strigeln, aldrig eggen. Att föra kniven med eggen framåt är bara dumt, dels för att det sliter kniven, men också för att du antagligen kommer stå med en strigel i två delar. Denna process är det som Chaplin gör efter att han tagit på löddret på sin kund, och efter att han tvättat händerna. Han använder i den scenen en handhållen strigel, där det är två läderbitar som sitter färdigspända runt ett handtag. Den andra varianten är en så kallad hängstrigel, som man fäster i en stol, en krok i väggen, eller liknande, och sedan håller sträckt som man striglar.
RAKNING
När man striglat färdigt sina femtio, tjugo eller valfritt antal drag är det dags för själva rakningen. Löddret fungerar fortfarande som på de andra sätten. Här är skillnaden mot en saftey-razor, att här märks det om du håller i fel vinkel. Man ska hålla en 30-gradersvinkel mot huden hela tiden, och till skillnad från en hyvel kladdar inte löddret igen, så man kan raka betydligt mer innan man torkar bort löddret. Detta ser man också tydligt i rakscenen med Diktatorn. Han rakar 3-4 rejäla tag innan han torkar av det på en handduk. Nu går det ju inte riktigt så fort som i filmen, men man ser principen.
Vad gäller slipning av kniven finns det en del att säga. Många tycker att deras nyköpa kniv är slö, och går tillbaka med den för att få den slipad, varpå barberaren skakar på huvudet. Rakblad är faktiskt vassare än vad en kniv är. Utför man dock en rakning korrekt med en kniv, ska den inte på något sätt kännas slö när den är ny.
SAMMANFATTNINGSVIS
Rakning med kniv är mer en konst och en ritual än en vardaglig rutin. Det tar tid, och ska ges tid om det ska vara lönt att raka sig. Tekniken är svår att bemästra och man bör hitta någon som själv bemästrar den som du kan lära dig av. Rakningen handlar mycket om att vara rädd om, och vårda sitt verktyg, då arbetet den utför är ganska mycket begärt.